Det här med att blogga..

Det finns inte riktigt någon tid. Jag vill tacka er som följt mig och hundarna från början för fyra år sedan då jag skrev för första gången, och såklart även er som hoppat på som läsare längs vägen.

Era varma hälsningar och kommentarer har drivit oss framåt, jag kan inte tacka er tillräckligt för det, tack!

Hundlivet i vardagen, i träning och på tävling i den här familjen fortsätter att uppdateras via telefon och facebook för intresserade skulle jag tro.

Vi ses!

Måndag

Gull-Iver <3

Prinsen

Lydnadsträning i Horla

Alla foton är tagna av Mia Oskarson

Igår styrde jag och Jonna kosan mot Alingsåstrakten för lite bruks och lydnadslydnad med Mia & Lyxa!

Vi tränade på en superhärlig plan och solen gassade i äkta sommaranda. Varmt! Jag och Iver körde först. Vi klickade lite delar ur fria följet och la lite fokus på stegförflyttningar, tränade hoppet med Mathildas tips i bakhuvudet om att låta Iver hoppa och hämta massa olika föremål, och slutligen lite fjärr.

Fria följet kändes sådär, jag tycker att han var ganska påverkad av första ”sommarvärmen”. Stegförlyttningarna däremot kändes som ett stort kliv framåt. Nu backar han rakt, HURRA! Vänster och framåt känns bra, till höger går bra efter 2-3 steg så jag ska vara noga att fånga upp honom rätt där så att han utför det korrekt på en gång i framtiden.

Hela luvan full med leksaker

Hoppet gick också lite sådär, men tur var väl det för jag fick jättebra tips av Mia som jag absolut ska följa. Problemet har ju varit att Iver inte alltid hoppar med apporten på tillbakavägen på träning. Så steg 1 är att köra efter Mathildas tips för att få in rutin, hopp-apport-hopp, hopp-apport-hopp. Vid sidan av det ska jag även köra in kommandot ”hopp” lite mer för att skapa ett större sug på hindret, och slutligen ska jag använda mig av Mias bra tips, hoppa med utgångspunkt från olika vinklar. Tänk som en klocka, igår placerade jag Iver på 1 och möjligtvis halv två i förhållande till hindret, optimalt är att han suger på hindret även om hans utgångspunkt är klockan tre.

Sist men inte minst, fjärren. Jag är lite irriterad på mig själv här för att jag inte kan fokusera på en metod. Skärpning Jessicah! Jag vet vad jag vill ha – frysta baktassar- och Ivers skiften i sig är med jättefin teknik så nu ska jag hålla mig till en metod för att få honom stabil och utan framflytt utomhus. Mia kläckte en idè om omvänt lockande vilket vi pysslade med en del innan Ivers skada. I den här situationen kommer jag använda mig av en liten skål med blötmat som står placerad framför Iver i fjärren och även framför mig, påminn mig om jag svävar iväg igen, nu måste jag hålla mig till en metod och därmed basta!

Iver blev jättetrött och Mia & Jonna körde sina stjärnor och sen plockade jag ut Iver igen. Solen var borta och nu hade jag en helt annan hund med mig och känslan var på plats. Blev kommenderad genom ett kort klass 3 frittfölj som kändes bra, lite störd av skällande hund som gjorde stegförflyttningarna lite hipp som happ men överlag en fin känsla. Vi la lite fokus på sakta marschen eftersom Iver är så vinglig i den, han väntar hela tiden på en vinkel eller ett nytt kommando så jag behövde komma på ett knep.
Jag testade säga ”Saakta” men då satte han sig givetvis, (”Vadå, sättande under gång?) Sen kom det bara spontan att jag i övergången från vanlig marsch till sakta faller ner lite tyngre på mitt högerben och sedan påbörjar saktagåendet tydligt med vänsterbenen – det fungerade kanon!

Jag vill tacka för en supertrevlig träningskväll som (tro det eller ej) fick mig att bli sugen på brukset igen! Iver skadade såklart sin klo igen (….) men jag hoppas den får tid att läka nu då vi är bortresta tors-mån.

Förlåt

Förlåt Pia för att jag inte kontaktade dig innan Iver fick gå i avel.